Kalkylator för arbetade timmar

Rast och paus är två olika saker i lagen

Här är den svenska distinktionen som avgör mest, och den är tydlig. En rast är ett avbrott då du är fri att lämna arbetsplatsen. Arbetstidslagen kräver att du har rast senast efter fem timmars arbete, och rasten räknas inte som arbetstid — den är alltså obetald. En paus är ett kortare avbrott då du inte får lämna arbetsplatsen; pauser räknas in i arbetstiden och är betalda.

Det praktiska testet är alltså inte hur lång avbrottet är utan om du är fri att gå. En lunch där du måste vara nåbar, hålla uppsikt eller svara i telefon är ingen rast i lagens mening — det är arbetstid, oavsett vad schemat säger. Det är den enskilt vanligaste vägen på vilken arbetad tid tyst försvinner.

Om arbetsförhållandena kräver det får rasten bytas mot måltidsuppehåll, som räknas som arbetstid och alltså är betalt. Vad som gäller på just din arbetsplats står i kollektivavtalet.

Pass som passerar midnatt

En sluttid som är tidigare än starttiden läses här som nästa dag, så 22:00 till 06:00 ger åtta timmar i stället för ett negativt tal. Det är värt att kontrollera hur ditt eget tidssystem hanterar det, eftersom en del tyst gör sexton timmar av det, och rättelsen är enklare att göra samma vecka än tre månader senare.

Arbete före och efter passet

Tid som läggs på uppgifter som hör oskiljaktigt till jobbet räknas, även utanför schemat: att starta upp system, obligatorisk överlämning, att ta på föreskriven skyddsutrustning. Tio minuters förberedelse före varje pass är ungefär fyrtio timmar om året, alltså en arbetsvecka. Om det syns på tidrapporten beror på om du skriver upp det.

Veckosiffran och lagens gränser

Övertidsersättning är inte lagstadgad i Sverige utan följer av kollektivavtalet, men arbetstidslagens gränser gäller alltid: högst 200 timmar allmän övertid per år, högst 48 timmars genomsnittlig veckoarbetstid inklusive övertid räknat över fyra månader, elva timmars sammanhängande dygnsvila och 36 timmars veckovila. De gränserna handlar om arbetsmiljö, inte om lön, och de gäller även den som avtalat bort sin övertidsersättning.

För egna anteckningar

Arbetsgivaren är skyldig att föra anteckningar om jourtid, övertid och mertid, och de flesta gör det. Uppstår ändå en tvist står den som fört löpande anteckningar om start- och sluttid betydligt starkare än den som förlitar sig på minnet. En rad i en anteckningsbok efter varje pass räcker.